Synen på grundvattnet som en betydelsefull resurs har förändrats genom EU-direktiv, nationella miljömål och ny lagstiftning. EU:s ramdirektiv för vatten ställer krav på att områden som används eller kan komma att användas för uttag av dricksvatten ska skyddas för att undvika kvalitetsförsämringar.

En försäkran om ”grundvatten av god kvalitet” är brådskande i den kommunala vattenförsörjningen och ingår som övergripande mål bland de 15 nationella miljömål som beslutats av Sveriges riksdag. Det är bland annat kommunens skyldighet att omsätta målen i praktisk handling. För att stärka skyddet för dricksvattentäkter föreslog regeringen ändringar i miljöbalken. Förslaget innebär att kommunerna måste inrätta vattenskyddsområden vid alla dricksvattentäkter.

I Miljöbalkens 7 kap. ”Skydd av områden” finns bestämmelser om inrättande av vattenskyddsområde:
21 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för yt- eller grundvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

Skyddsmotiven för grundvattnet baseras på de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Till grund för hänsynsreglerna ligger försiktighetsprincipen vars syfte är att förebygga möjliga skador och olägenheter för både människa och miljö.

Vattenskydd för framtiden

Människor och samhällen behöver rent dricksvatten både nu och i framtiden. Många ämnen är svåra att avlägsna från råvattnet och kan kräva utbyggnad och utveckling av reningstekniker i vattenverken. Tillrinningsområdet för de vattentäkter som råvattnet tas ifrån måste därför skyddas mot föroreningar.

Vem bestämmer?

Länsstyrelsen eller kommunen kan förklara ett mark- eller vattenområde som vattenskyddsområde för att skydda en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller antas kommer att utnyttjas som vattentäkt. NSVA undersöker och sammanställer ansökan till Länsstyrelsen.