Det dubbla kretsloppet

Vattnet vi har på jorden går runt i ett evigt kretslopp. Det är samma vatten som dinosaurierna drack och det är samma vatten som framtida generationer kommer att dricka. Vattnets kretslopp är nära knutet till näringsämnenas kretslopp. Därför brukar det ibland kallas för det dubbla kretsloppet.

Nederbörd

Vattnet faller ned som regn eller snö, och rinner ut i sjöar och hav eller ner genom jorden till grundvattnet. Av solens värme dunstar vattnet och stiger upp mot himlen som vattenånga. Ångan kyls ner och bildar moln med små, små vattendroppar som kolliderar och slås samman för att till slut falla ner som nederbörd igen.

Dagvatten

Nederbörd i staden kallas dagvatten och rinner oftast via dagvattenbrunnar ut i hav, sjö eller vattendrag utan rening. I gamla ledningssystem och vid felkopplingar rinner dagvattnet till avloppsreningsverket.

Dricksvatten

Det vatten som ska bli vårt dricksvatten hämtas från en sjö eller från grundvattnet. Därefter renas det i ett vattenverk och levereras som dricksvatten via ledningsnät och vattentorn till en kran nära dig.

Avloppsvatten

Det använda dricksvattnet rinner ut i avloppet via avloppsledningsnät till reningsverket. Där renas det i flera steg innan vattnet återlämnas till naturen och spolas ut i ett vattendrag, en sjö eller havet. Mottagaren av avloppsvattnet kallas recipient.

Näringsämnen återvinns

Två näringsämnen som avskiljs i reningsverken är fosfor och kväve. Alla levande organismer behöver dessa ämnen men våra vattendrag, sjöar och hav mår inte bra av för mycket fosfor och kväve. Det leder till övergödning och syrebrist. Reningsverken kan avskilja en stor del av både fosfor och kväve innan vattnet släpps ut igen. Vid avskiljningen binds fosforn och en del av kvävet i slammet. Slam av god kvalitet kan användas som gödsel och bidrar med både näringsämnen och mull till våra åkrar.

Mat produceras

På åkrarna odlas sedan grödor, som skördas, blir mat och konsumeras av oss människor. Bönderna arbetar hårt för att säkerställa att den fosfor och kväve som används stannar på åkern och inte läcker ut i vattnet. Grödorna på åkern tar upp kväve och fosfor, som går vidare till oss människor genom den mat vi äter. Sedan kissar och bajsar vi ut fosfor och kväve i toaletten, vilket innebär att vi för tillbaks det till vattnets kretslopp och näringsämnena hamnar återigen i reningsverken.